Idag var det fotboll på schemat... Tur att man har syskonbarn som man kan åka och se på när ens egna bara åker bort hela tiden ;-) De e iaf kul att få vara delaktig i syskonbarnens liv och jag är som jag sagt tidigare glad över att dom flyttat ner hit till oss så vi kan umgås. För att känna varandra så måste man ju vara delaktig i vardagen och jag vet inte vad jag skulle vara utan min familj och utan min familjs stöd. Är glad för att jag har en familj och över att det för oss är så självklart att man stöttar å hjälper varann så mkt som man bara kan. Det bästa med en familj tycker jag är att man kan vara sig själv, att man kan komma fast man är ledsen och nere (eller just då) att man kan be om hjälp när man inte ser någon annan utväg, att man ska kunna vara svag och sårbar och att man ska kunna bjuda in sig själv på middag. Det har jag nämligen gjort idag, potatissalladen som jag ska ha med är klar, så om 1 timme behöver jag bara ta med mig den å gå en våning ner till grillat och gemenskap. Å i en familj behöver man inte ens tycka om varann jämt eller tycka lika, man vet att de finns där ändå, för de är en självklarhet hos oss. För har man något ouppklarat så gör man upp om det förr eller senare. Det är både kul å jobbigt att ha syster yster i samma trappuppgång å jag är helt övertygas om att de tycker vi båda, men i vårt hjärta så är det en trygghet som väger upp allt.

Tack för att jag fick följa med idag!