Livet!

Livet är skört...å jag ska försöka vara tacksam att jag bara har nackspärr å lindrig deprition. Jag har ett underbart liv med underbar familj och fina vänner, ett jobb att gå till, en egenskap att uttrycka mig i konst och beröra andra. Ibland får jag lite panik och blir rädd över att jag har det så bra, att jag har så fina barn och att vi har så bra relation. Blir ibland så rädd över att förlora allt och vet inte ibland hur jag ska tackla det. Den här helgen som nu är i antågande brukar jag bli medveten om livets skörhet, det beror på många saker har jag kommti på (man har tid med många tankar när man sitter sjuk, ensam och overksam). Det är just den helg när man ska tänka lite extra på dom som inte finns i livet, mina barn är oftast borta eftersom det är höstlov,så jag är nästan alltid ensam den här helgen, och det var den här helgen för nu 10 år sedan som mitt liv fick en drastisk vändning och min tillvaro i kärnfamilj och som fru fick ett uppslitande slut, när marken under mig försvann och jag trodde att livet tog slut. Jag repade mig sakta men säkert och har idag ett rikt liv med många erfarenheter och många nära. Men just denna helgen blir jag nog påminnd om hur skört allt är och jag får en rädsla som invaderar mitt bröst.

Jag har just fått reda på att en av min sons bästa vänner förlorat sin lillasyster i en olycka, hon var lika gammal som lillpigan, och att min granne i hembyn ligger inne på sjukhus för svininfluensan.

Jag har precis läst klart en otroligt gripande och tänkvärd bok. Den får en att bli tacksam, men ändå rädd för vad som kan hända, ödmjuk över livet och en ny syn på vad som är viktigast i livet. Jag har de så bra,varför klaga över ond rygg. Skriver om boken i eget inlägg.

Älskar er mina älskade ungar,ni är mitt liv, ni är mitt allt och jag önskar er de bästa av livet.

Aante mig !

Jag borde väll ha lärt mig och förstått att lov har man för att vila upp sig på inte till att fylla med en massa måsten. Nu sitter jag här med världens nackspärr och bara funderar på hur jag ska få allt att gå ihop. Har dock lärt mig att min kropp säger ifrån när det är för mkt, den säger till när jag måste stanna upp och invänta själen. Så nu försöker jag skala några måsten på min lista och invänta att min kropp och själ ska komma ikapp och förenas. De jag gjort hittills är:

• sovit länge
• gett upp planer på att åka idag
• betalat klart räkningar
• ringt och ändrat på några måsten
• försökt fått tag på min massör
• lagt mig på soffan med en varm vetekudde om nacken
• letat fram en god bok

Nu ska jag göra mig en kopp te, värma vetekudden och läsa min bok.

Man måste invänta själen för att få balans och glädje i livetoch det man gör.

Jag har LOV. Ja, ja, ok, jag har fullt upp. Men jag har lov från skolan och eleverna. Skönt! Som omväxling ska jag bara slappna av just i kväll iaf, så... i kväll blir de inga stora tankar. Här får ni en liten berättelse direkt från en domstol i Oslo:


Advokaten: - Doktor, innan ni påbörjade obduktionen, kollade ni om den döde hade någon puls?
Vittnet: - Nej.
Advokaten: - Kollade ni blodtrycket?
Vittnet: - Nej.
Advokaten: - Kollade ni om den döde andades?
Vittnet: - Nej.
Advokaten: - Så det kan alltså ha varit så att patienten var vid liv när ni påbörjade obduktionen?
Vittnet: - Nej.
Advokaten: - Hur kan ni vara så säker, doktorn?
Vittnet: - För att patientens hjärna låg i en glasburk på bordet bredvid.
Advokaten: - Jag förstår, men kan det inte ha funnits en chans att patienten fortfarande var vid liv?
Vittnet: - Jo, det kan tänkas att patienten var vid liv. Och jobbade som advokat.

(hmmmm, undra om jag måste be någon granska anställningsbeviset jag fick från Norge idag???, fast de såg bra ut...iaf lönemässigt :-)

Ständig oro!

Det är nog så att från den dagen man blir tjidtjie så föds även ett oros-centra i en. Denna oro, har jag börjat förstå, är när den väl installerats i ens hårddisk så går den ej att radera eller ta bort, den är där för att stanna. Oron kommer och går i styrka, den kan mildras och vara vilande mellan varven (och det är väll tur, för annars kulle man aldrig orka) till att vara mer intensiv och närvarande andra stunder. Jag har oxå haft den turen att mina barn har varit så snälla mot sin mor, som är den som liksom sköter det där med orosbiten, (som många andra bitar) att de turas om med styrkan av sina utsvävningar och uppbrottstider.

Har nu som jag och Sanna konstaterade idag gått över från ring-när du-inte-ska-sova-hemma fasen till ring-när-du-kommer-fram fasen.

Pust! jag som hoppades att det skulle infinna sig en lugnare period nu när sonen fyllt 18 och jag inte behöver vara lika passupp på helgerna, en period där jag kunde hämta andan tills jag ska börja hålla koll på lillpigan på helger och nätter. Men har som sagt kommit på att oron är ständig, evig och där för att stanna.

Att ens snart 21 åriga dotter inte råkar ut för ngr farligheter ute i vida världen, att hon tar sig hem ordentligt om nätterna, att hon mår bra och att hon vet att jag finns där även om jag inte alltid har råd eller möjlighet att vara där fysiskt. Sonen att han inte hamnar i tråkigheter, att skolan går bra, att han kör försiktigt och att det löser sig med jobb och annat när skolan slutar och att han vågar säga till om det är ngt somär tungt eller svårt. Lillpigan för hennes rygg och astma, hennes tonnårstid som jag vet är en jobbig tid, att hon vågar prata med mig fast jag vet att hon är den som inte gärna pratar med sin mor och är inne i pinsamma-tjidtjie-som-inte-fattar-något-fasen, över tiden fram till 18års perioden och att hon får må bra, ha vänner och inte bli sårad.

Ja orosmomenten är många och dom minskar inte med åren, detblir faktiskt bara fler och fler, det är nog bara vi mammor som lär oss att stå ut mer, tackla det bättre och att dölja det mer. Men vi ligger där och oroar oss lika mkt som från den dan då ens enda oro var att de fick nog med mat och att de andades när de sov. Men man lär sig leva med oron och försöka ta vara på glädjen när de har det bra, när de ler mot en och när man får höra att de älskar en. Då vet man att all oro i världen är värd det under det är att få vara mor att få vara delaktig i ens barns liv och att vara tacksam för varje dag vi lever tillsammans eller bara tillsammans i tanken. För ni är alltid nära mitt hjärta fast ni är långt bort.

Glöm nu inte att ställa om klockan i natt. Jag personligen tycker att man kan få en extra timme lite då och då, typ 1 gång/vecka ungefär. Tänk er att få en timme extra varje söndag, tänk vad mkt man skulle hinna, det skulle bli 4 timmar extra i månaden, och 52 timmar om året alltså ca 2 dagar extra / år. Det skulle då jag verkligen behöva. Åååå vad jag skulle hinna på den tiden, jag ska iaf börja med att nyttja den timmen som jag får i morn. Har för säkerhets skull bokat tvättid redan kl 8.00, så då är jag uppe och börjar min extralånga dag. Ska börja med att lägga mig å sova en liten stund.

Fammah gaajhk dovnesh !

Körkort

Så...då var man av med sin bil då. Sonen var och körde upp i morse, sen ringde han och fråga om han fick låna min bil en sväng...och sen dess så har min bil varit borta...Jag antar att det är så här de kommer bli nu. Man har inte fått en son med körkort, man har blivit av med sin bil. Nåväl...han har iaf redan tankat den, det bådar iaf gott.
Att min lilla pojk har blivit stor är stort, jag mins de som igår när han hellre ville "vara me min tjidtjie". Nu vill han bara åt min mat, mina pengar å så min bil... men vem kan motstå hans bedjande blick och hans goa armar omkring sin närhetstörstande mor. Ja inte då jag. Men nu ska han då få börja betala av all tid av skjutsande som jag lagt ut på honom...Tur jag skrivit upp det...det ligger på 1074 timmar och hur många mil...ja de ska vi låta vara osagt. Klart jag inte skrivit upp nån tid eller ens tänkt så...men nån natt ska han nog minsan få upp å hämta mig ;-)

Så stort GRATTIS kära pojk.

Jag glädjs med honom och är alldeles varm och upprymd i hela mig.

Eatsam datnem mov iehtseles baernie!

Marika

Min fina, underbara, duktiga, goa, snälla, kärleksfulla dotter har namnsdag idag.

När denna unge föddes så föddes en ängel in i mitt liv. Jag vet ingen goare, finare, kärleksfullare än vad hon är. När hon föddes lärde jag mig att älska villkorslöst, att inte ta ngt för givet, att man ska vara tacksam för varje dag man får, att ju mer kärlek man ger desto mer kärlek får man. Hon har det finaste hjärta man kan tänka sig. När hon var bara 1 månad var hon nära att dö, och jag är evigt tacksam för att jag vaknade i tid och att hon fick vård så haon finns hos oss än idag. Men från den dagen försöker jag alltid tänka på att vara tacksam för det jag har. Att det är människorna kring mig som betyder mest, att ofta tala om för mina barn att jag älskar dom, och att en av de saker jag försöker hålla är att aldrig vara arg eller ledsen på dom länge och vikten av att kunna säga förlåt eller att finnas där när de behöver mig. Men även att ha tålamod, förlåtelse, ödmjukhet och förståelse. Konsten att kunna vänta på att dom kommer till mig när de behöver. Jag vet direkt när det är något, men har lärt mig att lida och vänta i tystnad tills de är mogen. Jag älskar er så mkt mina fina barn. Jag har verkligen de finaste barn man kan tänka sig.

Så grattis på namnsdagen älskade ungen min.

MARIKA mov iehtseles

Min vackra hemby

Det var en så otroligt vacker solnedgång i kväll. Är så lyckligt lottad att jag får vistas i allt detta vackra, att jag får sitta och skapa konst med detta som utsikt. Snabt fram med kameran och försöka fånga skönheten, men känslan av storhet är svår att förmedla, men den bär jag med mig och plockar fram när dagarna är grå och energin är låg. Titta och njut!

Mitt paradis på jorden... Fammah gaajhkh dovnesh!

En vis man...

..här gott folk är en man som har kommit på vad som är grejjen med livet. Lyssna och lär!!

Jag säger bara "en sametös" tänk om alla tänkte som Jacke...

Fammah

På resande fot...igen...

Nu bär det av till Norge och Elgå i morn. Illustrationerna ska lämnas in och jag hoppas på att få fortsatt förtroende på några månader till. Litenervöst, mest för att orka köra...kan ha lite feber.
Har iaf vinterdäcken på tackvare min kära son.
Sen bär det av till Mittådalen, blir keramik på lördag och ska nog hinna med att umgås med mina kära föräldrar oxå.

Nuska jag packa klart (alltid ute i sista stund, kan inte fatta) och sova nån timme (har fakt sovit två timmar på soffan på em oxå.

JA! Jag ska köra försiktigt. Rapport om hur det gick kommer.

Fammah jih buerie jijje!

Som om man inte hade nog...

...näpp! Jag vill jobba mer... det beror inte på att ekonomin inte går ihop eller att jag har för lite att göra eller att jag älskar att vara trött...näpp, bara ren lusta!!!





Jag har alltså blivit erbjuden att gå upp i tjänst, och vad gör man?! Har man klagat på ekonomin å de dyker upp en möjlighet att höjja den (om än lite) så är det bara att sluta klaga och börja jobba mer. Så; nästa vecka går jag upp till 80% på skolan. De andra % får jag tränga ihop än mer. Det går, bara man vill, allt går bara man vill, allt handlar om vilja.





Se bara på min son som helt plötsligt kliver upp före 7 när han har sovmorgon för att övningsköra, som sitter frivilligt och pluggar på ledig tid efter skolan och som följer med sin mor på alla möjliga uppdrag som att handla bara för att få ett körkort... halkbana och riskutbildn. avklarad, och jag tror minsan att det är teoriprov på G snart... Alltså, det handlar om viljan och motivation.





Var dessutom på en mkt inspirerande föreläsning idag om att följa sina drömmar och våga satsa på det man vill. Allt går, men det kräver engagemang, mod och drömmar. Våga dröm och drömmen kan bli sann, och sen är det ju så att man måste våga reducera sina drömmar och förändra dem efter vägen,när man når en dröm är det bara att drömma vidare och vidga sina drömmar. Ni ska få se!!! Jag drömmer vidare...

Fammah gaajhkh dovnesh!

...host...host...

Jag bara hostar, sover dåligt, hostar...
...och jobbar.
Har sovit hela kvällen på soffan, nu byter jag till sängen och hoppas att jag får fortsätta sova.
Är himla trött--

Buerie jijje!

...å plötsligt var de över...

Tänk när man väntar och längtar efter ngt så går dagarna långsamt, sen är det plötsligt över innan man fattat att det är det tillfället...

Har haft en underbart härlig helg, men mkt god mat och dryck, tjejsnack, skratt, shoping och närhet. Tack och lov för att man har goda, roliga, vänner. Vad vore livet utan vänner, kan säga att livet skulle var bra mkt jobbigare och definitivt tråkigare utan vänner. Vänner ger energi och kraft att orka med vardagens alla måsten som jobb, ungar, räkningar, ekonomi, ensamhet och tankar.

En vän som ringer eller tittar in, ett plötsligt möte,

en oväntad överraskning är som en klick sylt

på vardagens grova bröd.

"J.R.C"

Fammah

Var är hon???

Jag säger bara jobb, jobb, jobb. Börjar bli lite sliten nu. I går var jag verkligen på väg att lägga mig före 24.00 när jag insåg att det varit översvämmning i badrummet (när jag var hemmifrån å jobba förståss) Så...ensamstående mor som man är, var de bara att ta itu med detta vidriga arbete, och då de lika bra att städa hela rummet som fått stå tillbaka länge i prioriteringslistan. (Vem prioriterar att rensa avlopp å städa toan,ja inte då jag) Så alltså...var de nån mer än jag som rensa avlopp klockan halv 1 inatt???!!! Kan tro att jag var unik i det avseendet (kanske inte ngt man vill vara unik i, men va gör man) Så nu vet ni vad jag håller på med om nätterna, är det inte jobb så är det städ. Så nu är badrummet skinande blankt,och det går att duscha utan översvämmning igen, och ja jag lever, om än knappt ;-)

Fammah!

Helgens avsatt för skapande

Den här helgen är det jobb med illustrationer till samiska läromedel som gäller. Jag ligger lite efter i produktionen och nu har jag fått en deadline, så det brinner liksom i knutarna. Fast det är ju så med allt skapande att det är själva startsträckan och idéknäckandet som tar tid. När man sen vet vad man ska göra och kommer igång så går det fort och smidigt. Det är då en deadline krävs så man liksom måste sätta ett stopp för idéduggande och säga att det här blir bra, nu är det nog, det är det här som är resultatet, nu är det klart. Det är det som är svårt, att sluta förfina och fila på bilderna. Gårdagen gick riktigt bra, har nog en ca 10-12 färdiga bilder som jag ska skicka i morn, hoppas de blir fler idag, än så länge går de lite trögt, (det är därför jag hamnat här ist) Har gjort en bild å skissat på nån till iaf, fast jag tror jag ska ta lite te eller en kaffe och sätta mig å titta på bilderna å fundera lite ett tag. Hoppas det hjälper å att det lossnar å ger minst 10 bilder idag oxå.

Fammah

Hur mkt oftare blir man inte stucken av en ros än bränd av en nässla!

De kan jag tala om är ofta de.... Tycker förövrigt det kan va lika mkt av båda delar mellan varven. Fast det är värre att bli stucken av roser för nässlorna förväntar man sig att bli brända av...

...Å hittar man en blomma som inte kan göra en illa, ja då kan man ge sig den på att det kommer en geting förbi å sticker en bara ändå...

Bara lite synisk, mest realist, eller kanske bara full av dåliga erfarenheter.

Otur??? jo tjena!!!