Körkort

Så...då var man av med sin bil då. Sonen var och körde upp i morse, sen ringde han och fråga om han fick låna min bil en sväng...och sen dess så har min bil varit borta...Jag antar att det är så här de kommer bli nu. Man har inte fått en son med körkort, man har blivit av med sin bil. Nåväl...han har iaf redan tankat den, det bådar iaf gott.
Att min lilla pojk har blivit stor är stort, jag mins de som igår när han hellre ville "vara me min tjidtjie". Nu vill han bara åt min mat, mina pengar å så min bil... men vem kan motstå hans bedjande blick och hans goa armar omkring sin närhetstörstande mor. Ja inte då jag. Men nu ska han då få börja betala av all tid av skjutsande som jag lagt ut på honom...Tur jag skrivit upp det...det ligger på 1074 timmar och hur många mil...ja de ska vi låta vara osagt. Klart jag inte skrivit upp nån tid eller ens tänkt så...men nån natt ska han nog minsan få upp å hämta mig ;-)

Så stort GRATTIS kära pojk.

Jag glädjs med honom och är alldeles varm och upprymd i hela mig.

Eatsam datnem mov iehtseles baernie!