Första skoldan

Det är när eleverna kommer och invaderar skolan som man kommer ihåg varför man valt detta slitsamma, underbetalda, heltidsarbete som kallas lärare... Fy va underbart de va att se alla fina, goa, underbara ungdomar å barn som jag har privilegiet att undervisa och möta i mitt jobb. Att se dessa glittrande ögon hos nervösa, förväntansfulla och spända elever och att få kramar av äkta värme och en känsla av gemensamhet är en otrolig känsla. Att möta en elev som man vet kämpat och som man varit tvungen att vara hård mot och som man får möta med en blick av sann glädje är belöningen som är obetalbar. Så då känns allt bra trots, trötthet efter många timmar av planering, möblering, bärande av möbler och material. Men nu är vi igång å de känns bra. Har även helt plötsligt fått en samiska elev som jag inte räknat med. De blir en utmaning och kul blir de. Nu SOVA om jag ska orka de här otroligt höga tempo som är just nu. Hann iaf umgås med min åabpa ikväll en stund medans jag färga hennes hår, hoppas bara hon blev nöjd med resultatet, Eftersonm jag har så asmkt att göra¨så fick hon avsluta jobbet själv. Men ngt spännande ska man väll ha tills i morn oxå.

Buerie jijje!