Jobb!?

De där med att jobba kan man ha tankar kring... Har ni snart gjort min första arbetsvecka och det känns fakt redan som jag inte gjort annat, det känns då inte som jag just haft sommarlov i 7 veckor. 7 VECKOR de e ju helt sjukt va länge det är och man tycker att man borde vara superutvilad...men jag kan då inte påstå att jag känner det precis. Ok, jag har ju faktiskt varit sjuk i 3 veckor, jag vet, men ändån...

Det som förundrar mig är att det tar såååå lång tid, minst 2 veckor, att komma ner i varv, att komma ner i vilopuls, när det bara tar några timmar att komma in i hets- och stressläget. Det är precis som med vikten har jag märkt, det som tagit ett helt år att bygga upp (eller snarare banta ner) tar bara 1 vecka att rasera. Hur kommer detta sig? Samma är det med pengar... det tar en hel månad att jobba ihop en summa pengar på kontot, och det kan ta en eftermiddag att göra sig av med den. Vad har vi mer...jo mat! Det kan ta en timme att förbereda och laga middagen och på några minuter så är den uppäten. Samma har vi med städning...det tar flera timmar att städa en lägenhet...och släpp sen in barna så är det lika stökigt, om inte värre på några sekunder. Ja jag vet inte vad som är värst, konstaterar bara att jag tycker att det är orättvist och jobbigt. Sen undrar jag om det går att göra ngt åt de eller om det bara är att bita ihop tills man bryter ihop.

Men jag är fakt tacksam på samma gång. Man glömmer lätt att vara det,

men jag är tacksam för skatterna jag betalar,

för det betyder att jag har ett jobb.

...för att jag måste städa efter barnen,

för det betyder att jag har barn.

...för att kläderna är lite trånga (mkt)

för det betyder att jag har mat på bordet.

...för tvätthögen jag har på soffan,

för det betyder att jag har kläder att ta på mig.

...för trötthet i slutet på dagen,

för det betyder att jag har kunnat arbetat hårt.

...för att väckarklockan ringer på morgonen,

för det betyder att jag lever.

( fri tolkning efter Sören Kirkegards "till eftertanke")

Ok! Ser iaf fram emot min första helg, och att den helgen innehåller trevliga möten, fotboll och samvaro, och hoppas att jag denna höst kan få stunder av ledighet, mindre arbetsbördor, mer pengar, mindre städa och lägre vikt. Man kan väll alltid önska, vet dock att allt kräver hårt arbete, men som sagt, att önska kostar iaf inget!

Fammah!