Jag är alltid lite nervös när jag ska ut och resa, nervös för att glömma ngt viktigt, nervös för att missa ngt, för att jag läst fel på tiderna, att bilen inte startar, att det ska hända oss ngt. I vanliga fall brukar jag skriva ner saker jag vill säga till människor i en bok som jag har om det händer mig ngt (den ligger just nu under min säng och är beige och grön, bara om det händer ngt hemskt) Jag vill ju att alla som betytt ngt för mig ska veta det och att alla som jag tycker om oxå ska veta det. Alla människor som jag mött i livet har ju fakt en betydelse för det och den jag är idag, utan er skulle jag inte vara den jag är. Jag har fått för mig att om jag skriver ner det jag vill säga, så kommer inget att hända, iaf inget värre än lite flygförseningar, snökaos och nackspärr... Nu är det ju lite bättre i min nackspärr, men jag känner just nu att packandet och stressandet har satt sina spår i nacken och jag ska nog ta mig några tabletter och lägga mig en stund. Tänkte att sonen skulle komma hem först, men det verkar som om det dröjjer, får kanske vara glad om han är hemma innan tåget går. Vi hörs när jag är framme.
Fammah gaajhkh dovnesh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar