Ligger hemma och är sjuk. Vad det är för sjuka är oklart, har iaf feber och mått illa och är otroligt matt, orkeslös och viljelös. Orkar inte ngt, vill inte ngt å får inte för mig något. Men det är väll grejjen med att var sjuk att inte göra något. Vad är det för samhälle vi lever i där vi även när kroppen säger ifrån å vi blir sjuk, ska försöka få något gjort, eller iaf känner att man borde göra något när man ändå inte kan jobba. Man kan ju iaf diska, städa lite, kanske läsa den där nyttiga litteraturen som man har som uppgift från jobbet, planera lite lektioner och kanske sortera lite bland papper eller varför inte passa på att rensa i garderoben. Och när man sen sover halva dan, orkar förflytta sig till soffan å slår på TVn och inte klarar somna om igen så drabbas man plötsligt av dåligt samvete och ångest över att man inte gör något vettigt. VARFÖR???
Jag har iaf läst alla mail från jobbet och läst igenom konferanser och det jag missat, svarat på några mail och fixat en vikarie till slöjden, har oxå ringt försäkringsbolaget om rökskadan i lägenheten. Varför ska vi i vårt samhälle alltid vara så duktiga, varför räknas bara det man gör och inte den man är???
Ska fortsätta ligga här i soffan och kanske blogga lite om sommaren som varit för den har arit fantastisk... jag har inte gjort något (som räknas i västerländsk anda) och ändå har jag aldrig gjort så mkt nytt och själsligt berikande saker på en sommar. Ska bara vila lite först.
Fammah från sjuksoffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar