mot okänd horisont...

Att vi tillhör nomadfolket märks och just nu är det mina barn det märks på mest.

Idag är det lillpigan som är på resande fot. Har just satt henne på bussen mot Göteborg. Den här gången är det prao och att hon valde att praoa just där beror nog mest på att hon har sin älskade släkt där. Att släkten är viktig för urbefolkningar är något som oxå präglar mina barn, å just lillpigan har så stort hjärta att hon får plats med många och verkligen försöker visa det oxå. Hon har fullt upp med att fördela sin kärlek rättvist och regelbundet...det är tur hon går i skolan så hon kan fylla all sin ledigat tid till att umgås och besöka både släkt och vänner. Och har man så många vänner och en stor släkt där även "laevieh" (3-männingar) räknas till den närmsta släkten, som hon har, så kan jag lova att man har fullt upp. Den här veckan är det släkten som hamnat i Göteborg som får del av hennes stora, varma, fina hjärta. Sen att jag tycker att hon är modig oxå, som bara för att hon vill hälsa på i Göteb. väljer att paraoa där. Hon ville absolut praoa på en syateljé av något slag, så hon letar reda på alla syateljéer hon hittar och ringer runt och frågar...och får napp oxå. Det ät både målinriktat och modigt för en 15 åring tycker jag.

Jag är stolt över alla mina barn, de är så kreativa och modiga och det finns inga hinder för vad de vill göra. Det värmer en moders hjärta och jag är så STOLT över att vara mor till dessa fina ungar. Just nu är de än en gång spridda för vinden...Stockholm, Frankfurt och Göteborg. Det är bra att upptäcka världen så man kan lära trivas där man är och våga vara där man vill. Sen om det bara är en tripp till Värmland spelar ingen roll...bara man vågar och försöker följa sitt hjärta och sina drömmar.

En dikt kan ibland säga mer än en hel bok...

Dessa dikter säger mkt av vad jag just nu känner...

Hjärtat rörs

Mitt hjärta rörs

när de unga gör framsteg

Som björkens löv

som just grönskar de är.

*Paulus Utsi *

___________________________________

vägen drar mot

väst

syd

öst

nord...

var finns min väg

skor knirrar

fötter vill trampa

mot okänd horisont

igen...

på väg

morgonrådnad

mig möter

intensiv värme

hälsar mig välkommen...

*Anna-Stina Svakko*