måndag 9 augusti 2010

Sommarläsning

Det blev inte fullt så mkt läsning den här sommaren som förra...men några han jag med iaf. Här kommer min litteraturlista från sommaren 2010.




Är det någon där? Marian Keyes
(Jätte bra läsning hur det kan kännas att förlora ngn som man älskat och som stått en mkt nära)

Afrodites Klinik för motvilliga älskanden Marika Cobbold Hjörne
(Rolig och underfundig med glimten i ögat)

Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann Jonas Jonasson
(Rolig, speciell och helt galen, underlättar att ha sjuk humor )


En doft av apelsin Joanne Harris
(hur ens förflutna alltid kommer ikapp, en fin bok)

Is och vatten vatten och is Majgull Axelsson
(Seg, men var tvungen att veta hur de hela slutade)

Hej vacker I AnnHelen Laestadius
(Ungdomsboken för sommaren, samisk identitet, igenkännande och ett måste. Tycker att hon har lyckats igen. Äntligen ungdomslitteratur för-, av- och om samer)


Känns som jag glömt någon...började läsa en bok i början av sommaren...men den tog visst någon annan å läste å jag har inte fått tillbaka den än ;-)

söndag 8 augusti 2010

Sista dagen av ledighet

Så var sista dagen av ledighet snart över... har en halvtimme kvar, sen är det arbetsdag. Har iaf nyttjat dagen till fullo och har hunnit riktigt mkt tycker jag. Så hur var min sista dag då?!?

Inledde dagen med en rejäl sovmorron, lyssnade på ljudboken jag just för tillfället lyssnar på och sen gick jag upp för frukost (slängde i en tvätt oxå för att känna mig lite duktig) Sen for jag, pigan och hennes vän från västerås med min kära åabpa och familj till Falu gruva (det var på tiden kan man tycka efter 6 år i Falun, ja vet, sjukt länge jag bott här, men de får vi dryfta en annan gång). Falu gruva var mkt mäktigare än jag någonsin föreställt mig, klart värt ett besök.




Gruvbesökare på väg ner i gruvan.

Stora stöten.

64 meter under jord. Fantastiskt, svindlande och coolt.


Sen blev det fika vid gruvans café, supermysigt, supergod fika och verkligen sommmar å trädgårdskänsla. Sommarens vinnare av cafébesök.
Fika mys i somrig trädgårdsmiljö och trevliga människor.
Efter det hem och slappa på balkongen en stund med en bra bok, och sen lade jag mig å vila en stund (somnade asgott). Pigans vän for hem och efter min sovstund blev det god middag och ett glas vin (man lär ju njuta in i det sista). På kvällningen tog jag och dotra en promenad och hyrde en film, och nu har vi suttit å myst i soffan till "Bröllopsfotografen" en bra film tycker jag. Både söt, fin och tragikomisk film, absolut sevärd.
Japp de var min dag de...nu ska jag lägga mig så jag orkar upp i morn, ska nog läsa lite innan jag släcker å försöker få till nån sömn.
De gäller att njuta av dagen och livet...annars kan de lätt bli trist...
Föresten..mina fiskar har ynglat av sig, första ynglet i mitt akvarium...(bara en som överlevt, men den ska jag vakta med mitt liv) Ha de!
Fammah gaajhkh dovnesh!

Snyggt som bara den...

Jag är stolt över mina barn, men det har nog inte undgått någon vid det här laget... När sen ens barn är stolt över att vara syskon så blir man även stolt som mor. Att vara så glad, tacksam och stolt att man vill tatuera in det i sin kropp, ja då ler man sitt stolta tjidtjieleende, lägger huvudet på sned och slår ihop sina händer (det är så mina barn brukar beskriva att jag ser ut när jag står och tittar stolt på mina barn). Det är en stor känsla att se sina barn trivas med varandra, ha omtanke om varandra och att älska varandra, då är lyckan total som förälder och just där känner jag att är det ngt som blivit bra i mitt liv så är det just mina barn och deras syskonkärlek. Tänk att min äldsta piga i förrgår tatuerade in "åabpa" (syster) för är det ngt hon är så är det just det. T.o.m stoerreåabpa, onneåabpa, fadderåabpa och bonusåabpa. Blev riktigt snyggt. Ja, som tjidtjie känner man sig stolt...

fredag 6 augusti 2010

Sakta men säkert...

Dagarna och tillvaron går sakta men säkert framåt...jag har lite svårt med att acceptera de faktum att influensan (eller vad det nu var) tog hårdare än jag velat inse. Sen att jag troligen i kombination gick rakt i väggen ligger nog närmare sanningen... och ja, jag förstår hur det kunde ske, men jag har svårt att förstå att jag kunde drabbas. Men det svåraste är nog att förstå att man inte återhämtar sig på några dar. Jag har svårt att ta mig upp på mornarna och på kvällarna har jag svårt att ta mig i säng, varje projekt är som ett maratonlopp, bara att ringa ett telefonsamtal tar ca 1 timme att ladda inför och sen när det är gjort så är jag helt slut. All energi går åt till att förmå mig att ta mig från ett rum till ett annat och då att ta mig utanför lägenheten är ett berg att bestiga. I morse bad jag lillpigan att ut och gå med mig, snäll som mina barn är så gör de oftast det jag ber om...så skönt...men tror ni jag har tagit mig in i duschen än???!!! nä, å det är nu 3 timmar sen vi kom hem. Jag har iaf skjutsat lillpigan till bussen som ska ta henne upp till Storsätern, och nu ska jag ladda för att orka gå och titta på en lägenhet. Hur vet jag inte, men de här måste jag. Dagarna rinner iväg och paniken över att sommalovet är över smyger sig sakta in över mitt medvetande...sakta men säkert återhämtar jag mig...men inser och acepterar att det nog tar tid den här gången.

tisdag 3 augusti 2010

sommaren går mot sitt slut

Ok, Ja jag är kvar i Mittådalen, mitt barndomshem och mitt själsliga sinnesrum.De två sista dagarna har jag bara varit. Jag å min kära tjidtjie. Annars så försöker jag suga ur det sista ur sommaren, jag har ju liksom legat i 3 veckor. De sista dagarna har jag iaf vaknat till liv och nyttjat dagarna till fullo. Marknad med mina barn, besökt en kär vän som bjöd hem mig på kex, ost å vin kväll, det var så trevligt och vi hade så mkt att prata om så jag dröjde mig kvar och gick hem först i morgonsolen kl 5 på morgonen dagen efter. Sen bjöd jag mina älskade ungar på Storsjöyran och vi såg Kent tillsammans med en massa kära nära. Nästan hela Mittådalen var där och det var absolut för Jonas skull. Vi var där alla för din skull...vi skrek, grät och skrattade i en salig blandning. Det känndes otroligt bra att vara där och att få ge detta till de käraste jag har. Vi hitta t.om. sovplats (tack Ana) så vi kunde strosa på stråket på lördagen i sol och värme. Äta ute och samtala med fina människor. Sent på eftermiddagen for jag och min älsta piga mot Mittådalen (de andra for till Falun) och väl framme så möttes vi av middag av käraste tjidtjie och aahka. Söndagen tog jag det bara lugnt fram tills jag skjutsade pigan till bussen för resa mot Sveg. Passade då på att hälsa på hos en annan kär vän med familj och satt där nån timme med kaffe och samtal om livet. Hem till tjidtjie som gjorde en smarrig västerbottensostpaj med vin till. Målade och såg på TV. Idag har jag målat, läst och packat lite, så i morn bär det nog av söderut... Jag drar nog på det för att jag vet att när jag väl är hemma så börjar allvaret igen. Vill nog vara hemma hos min tjidtjie och bli omhändertagen ett tag till...har nog behövt det i sommar, känner nog att jag inte riktigy återhämtat mig än. Men det är väll så livet är, så det är bara att bita ihop och komma igen...



Tack ungar för att ni finns, för att ni är de ni är och att jag får vara delaktig i erat liv
... jag skulle ge er allting ni pekar på...men bara när ni inte hör, vågar jag säga så! Jag kan inte ens gå utan er luft mina lungor....vad vore jag utan era andetag!?

måndag 26 juli 2010

svårt

Att vara förälder är nog den svåraste uppgiften man kan få. Att vara stöttande samtidigt som man ska förmana, att peppa samtidigt som man ska skälla, att man ska lita på dom samtidigt som man ska misstänka och ifrågasätta allt de gör, att släppa samtidigt som man ska hålla i. Ibland blir uppgiften för övermäktig och man misslyckas med allt man vet att man ska göra och bara skriker av utmattning av alla krav, rädslor och oro. Men man kan visst bara göra så gott man kan och även om jag oxå ibland misslyckas med att vara en sann pedagog och bara skriker rakt ut så älskar jag mina barn mest i hela världen och med hela mitt hjärta. Jag står bara inte ut med att vara tjidtjie ibland. För de gott folk är nog världens mest krävande arbete. Jag har försökt säga upp mig några gånger, utan framgång hos styrelsen (barnen), jag har även försökt bli utröstad (jurryn har inte köpt det), så då får faktiskt styrelsen och jurryn tåla lite utbrott ibland och ha tålamod (för det har en tjidtjie iaf 360 dagar / år och iaf 23 timmar / dygn). Min kärlek är iaf inte mindre för att jag skäller, snarare tvärt om. Hade jag inte älskat så hade jag inte brytt mig alls. Så...jag kommer aldrig sluta älska, och jag kommer troligen aldrig sluta skälla heller. Så länge jag bryr mig så kommer jag att förmana, ibland sansat och ibland helt utflippat. Sånn e jag! När jag slutar skälla, då kan ni börja oroa er på riktigt, för då har jag troligen gett upp eller är allvarligt sjuk. Tjf !
foto: Silje Thomasson
Man kan ju inte göra annat än älska dessa söta barn!
(troligen ingen annan som vill ha dom heller, precis som med tjidtjien,
så tyvärr barn vi får nog stå ut med varandra)
(Tack Silje för bilden...)

fredag 23 juli 2010

Inte alltid som man tänkt sig...

...livet blir inte alltid som man tänkt sig...men vi kan tänka på det liv som vi har och ta vara på det. De senaste veckorna har jag legat. Bokstavligt. Ett virus slog till och slog ut hela systemet, allt som var inprogramerat och inplanerat föll i spillror och jag måste nu starta om hela mig och uppgradera programmet som visat sig hamnat på noll. Man tror och tar förgivet att allt bara ska fungera jämt och alltid, och när man drabbas av ett virus så lever man någon dag i total förnekelse av att något allvarligt hänt och man hoppas på att det bara är en liten förkylning som snabbt ska visa sig gå över och när man vaknar och slår på kroppen nästa dag så ska allt bara fungera som vanligt.

När man efter några dagar av chock fortfarande inte får igång kroppen så börjar man fatta att detta är nog på riktigt och man lägger sig ner och hoppas på att allt ska ordna sig av sig själv. Visseligen lugnar allt ner sig och viruset lämnar så sakta koppen när allt är utsalget och inget mer finns att angripa. Men sen när man ska starta upp igen så inser man snart att detta kräver total omstart och sakta får man uppgradera alla funktioner ett i taget.

Det är när man ger upp och accepterar det man inte kan förändra som man kan förändra det man kan. Vår kropp är vår håddisk och den behöver ses över och skyddas från angrepp av olika slag, jag vet ju redan allt detta ochändå så tror jag att jag kan köra på utan service och uppgraderingar, utan omsorg och virusprogram av olika slag. Men det är precis så jag är, jag är totalt värdelös på hur jag ska sköta mig själv, ekonomin, datorn, bilen, försäkringar, papper, företaget, datorn m.m Jag är bra på att ge råd och på att skapa saker med mina händer och mina tankar, men när det gäller allt som har med saker att göra så vet jag inte hur man gör. och inte ber jag om hjälp heller. Jo, nu när jag har en dator genom jobbet så har jag några killar som hjälper mig med alla svårigheter jag stöter på när det gäller datorn, de talar om när det ska till nya program, vad jag ska göra när den säger ifrån och vilken knapp jag ska trycka på för att allt ska fungera. Precis en sån skulle jag behöva till mig själv oxå, en som ser när jag behöver tankas, tvättas (de fixar jag iofs oftast själv), på service, reparation och vilka försäkringar som är de bästa...finns de nån sån? en människoservice man/kvinna. Är trött på att fixa allt själv...å hellst märker man av detta när man drabbas av virus, när hela systemet är ur funktion och man måste självläka, det tar tid, ork och jag vet inte riktigt var jag ska börja och vad som behöver fixas först.

Ja, ja, jag får ta ett steg i taget, en stund i taget och bara acceptera att denna gången drabbade viruset hårt. Det kan ta några veckor till verkar de som, men jag ser iaf ljuset i tunneln och efter den här våren så kan man bara vara glad över att man har livet i behåll och vara tacksam över det man har å tillåta sig att sörja det man saknar. Är tacksam för varje minut av natten som ger mig sömn och glad för varje dag som jag orkar mer, måste våga lägga ifrån mig allt som inte blivit som jag tänkt mig och försöka se det som reparation av hårddisken som inte höll hela vägen. Den har iaf inte kraschat helt, nu ska jag försöka plocka fram de fragment som fortfarande är hela å återskapa det som är värt att återskapa.

tisdag 6 juli 2010

Sommarnätter

När man är ute och åker på natten så får man se så mkt vackert. Sommarnätterna i norr är det bästa som finns, det är ett lugn och ett ljus som berör så jag blir alldeles uppfylld av livet och av stunden. Åååh that summernights...




När jag for till Mittådalen efter semestern norrut så fick jag och barnen uppleva en nyfiken räv som inte kunde tygla sin nyfikenhet och vi följde varann en lång stund. Tyvärr så fick jag inget bra foto, men jag försökte iaf...sen igår morse, vid 7 tiden efter kalvmärkningen så fångades jag av 2 tranor som så lugnt och stilla traskade sida vid sida på en stor äng... jag studerade dom länge och slogs av naturens storhet och påminndes än en gång om vad vi stressade människor måste tänka på. Värna om naturen, lyssna på djuren och vinden, följ dagen och vädrets gång och var tacksam mot allt vi har och alla vi möter.




Var mot andra som du vill att de ska vara mot dig - så ska vi kanske en dag förenas och lyckas förvalta den jord vi ärft och har till låns...

Fammah gaajhkh dovnesh !

Älskade ungar

Kan inte nog ofta eller tillräckligt mkt säga hur mkt mina barn betyder för mig...

Men visst är de fina mina älskade ungar!

Älskar er så!

Sommarlovsinlägg 1

Nu är jag på snabbvisit till Falun! Var tvungen att besöka tandläkaren idag och passar även på att packa med mig sånt som kan behövas för kalvmärkning och konstskapande. Det är det som jag tänkt lägga tid och kraft på under mitt sommarlov. Känns skönt att ha klarat av den här våren som jag visste skulle vara full av händelser, men inte trodde jag väll på långa vägar att den skulle innehålla så mkt känslor och arbete som den nu gjort.

Jag tror fortfarande på ett bra 2010. De senaste veckorna har iaf varti jättefina (trots tandläkarbesök och dålig ekonomi) men jag har verkligen kramat ur allt som går ur tid, umgänge och närhet till de jag tycker om. Jag har njutit av student och konfirmation, av semester med en kär vän (och det var behövligt kan jag lova) av lata dagar i Mittådalen, men även av möten med gamal och nya vänner, med släkt och familj. Just nu mår jag bra och jag hoppas att jag får vara i den känslan länge nu... Jag försöker njuta mer av stunden, för vi vet aldrig hur länge den stunden kommer att vara och vi vet inte hur länge vi har varandra. Kram alla som jag mött i livet och alla som är del i och bidragit till den jag är och där jag står just nu.

När jag får tid och lust så kommer lite sommardagbok...net kommer nog inte att komma i kronologisk ordning utan när tanken infaller sig och när minnen och bilder dyker upp. Sommarlov är att släppa på ordning och planering, så jag gör det som fångar mig och det som tilltalar mig. Försöker leva som jag vill å känner för, iaf just nu, snart kommer hösten och måsten, men inte än...nu är det sommar och nätterna är ljusa och långa.
I natt han jag med lite kalvmärkning i Fjätvallåsen.
Alla lär vi av någon,
alla har vi förebilder och människor vi ser upp till.

Fammah gaajhkh dovnesh!

torsdag 17 juni 2010

Trevlig sommar!

Vill önska alla mina bloggläsare en trevlig sommar. Jag vet inte när jag kan blogga igen, men lovar att höra av mig så fort jag kan. Nu drar jag mot midnattssolen, kylan och myggen. Så tills vi hörs igen...sköt om er, njut av sommaren och ha de bäst!

Fammah gaajhkh dovnesh!

Sommarlitteratur

...ja, jag sitter fortfarande vid datorn... men jag har fakt kopierat allt bildmaterial till mötet med DAT i morgon, betalat räkningar för juni (iaf fört in det på internetbanken så det dras när de ska) Har oxå packat lite iaf, trosor, strumpor å lite annat i klädväg. Jag har oxå letat fram sommarens läsning... mkt viktigt. Ingen sommar utan läsning...

Makeover

Ja nu har jag hämtat ut kameran från rengörning så nu kunde jag fota mitt nya jag.
Ganska mkt klippt och lite färgat.

Så här har ni en av mig före- och efterbild....



När jag hämtat ut kameran idag så tog jag en sväng förbi min kära syster på hennes jobb. Så det passade bra att testa kameran och föreviga åabpa "in action" på jobbet.
Jag köpte mig en ny BH på "underverket" oxå idag...nu kanske ni börjar undra om jag vunnit på lotto, fått superlöneförhöjning eller ngt sånt. Student, konfirmation, resa, tandläkare, frissan, presenter och shopping. Men inte, ni kan dock förvänta er att se mig på TV i "Lyxfällan" till vintern, jag håller nämligen på att nyttja alla mina kreditkort till max. Men jag handlar på så länge det går...om ni inte hör av mig på ett tag kan jag vara tagen av kronofogden, emigrerat till en stuga på fjället eller sålt mig till en rik oljeshake som slavinna eller nått liknande.
p.s: åabpa! jag vann inget på lotterna den här gången heller :-(
Nä, nu ska jag försöka packa...går aströgt :-P

Marika

Tänkte att jag kanske ska berätta för de som undrar hur lillpigan har det, att eftersom hon inte har tid att ringa så verkar det vara bra. Konfalägret har som tur är en blogg för oss föräldrar så vi får veta vad våra ungdomar håller på med och det verkar riktigt bra med fjällvandring, skapande, språk, besökare från samiskt håll och även andra urbefolkningar, jojk, lek, samtal kring livet och tron och mkt mkt mer, de verkar ha så fullspäckat schema så jag förstår att de inte hinner ens tänka på oss här hemma. Mkt bra kan jag tycka. Jag såg iaf min piga på en bild, så jag kopierade den för lite bidbevis för er andra intresserade.






Nu ska jag packa för min resa norrut som fakt börjar i morn...så det blir nog lite bloggande från min sida oxå. Idag är det tvätt, hämta rengjord kamera, städning, packning, inköp som står överst på listan. Jag tror oxå jag ska sätta min pojk på bilrengörning... Vi hörs!

söndag 13 juni 2010

Studentbal

Nu är pojken på bal...studentbal, och så fin han är.
Liten blir stor, tänk vad åren går...

Nu är studentarbetet för modern över för denna gången, har 1 kvar nu.
Nu är det bara att ladda om för nästa festlighet...konfirmation nästa...
Fammah gaajhkh dovnesh!

lördag 12 juni 2010

Student II


Igår hade vi en fin dag och min pojk har tagit sitt första kliv ut i vuxenlivet...eller som min systerson sa:
-Idag när han vakna var han en man!


Jag är stolt så det värker i hjärtat och känner både glädje och en liten smula vemod. Min lille pojk har blivit så stor...ganska ofattbart. Han var så fin i sin nya "gapta" och tack alla som var med och förgyllde hans dag. ca 40 gäster hade vi på besök, och det känns idag. Skönt med regnväder så man har kunnat skylla på det idag när man varit lite seg :-)
Men en person fattades oss och vi saknade vår lillpiga/ onneåabpa grymt mkt. Vi vet iaf att hon har det bra där hon är.


Grattis min kära son till studenten. Manne datnem eahtsam!

fredag 11 juni 2010

Student 1


Nu är lokalen iordninggjord, presenter fixade, maten klar (nästan) byxor färdigsydda, gapta helt klar, håret på sonen klippt...jag är alltså så gott som färdig. Nu väntar vi bara på att Angelica ska anlända. Sen är det bara Marika som fattas...men hon är på konfa i år och det verkar iaf som att hon har det bra. Hon kommer att fattas, men vi ska göra så gott vi kan, och fira för allt vad tyglarna håller. I morn ska jag skjutsa min älskade pojk kl. 07.30 till skolan för fotografering å sen är det full fart med det som återstår av förberedelser. Eftersom min stora piga kommer hem så skriver jag för lillpigan ist. Kanske hon kan ta sig in på någon dator och får uppdatering iaf.

En tråkighet...tror jag har tappat bort 2-3 minneskort till kameran full av bilder...jag gråter inombords och hoppas att det inte är sant. Men i morn ska jag ta nya bilder.

Fammah

tisdag 8 juni 2010

På väg...

...så! Nu sitter tjejerna på tåget på väg mot ett av sina största upplevelser i livet. Samisk konfirmation i Nikkaluokta. Usch å fy vad mina barn är stora...hur gick det här till. Känns i hjärtat när man skickar iväg sitt barn och man vet att nästa gång jag ser hon så har hon vuxit med en ny stor erfarenhet i sig på sin väg i livet. Det känns både glädjefyllt och sorgligt på samma gång. Mitt lilla barn, mitt minsta barn, mitt sista barn till konfirmation. Nu är hon å Julia iaf på tåget som tar dem till Arlanda, sen ska de på ett flyg som tar dem till Kiruna å sen är det bil å buss till Nikka. På em är de framme. Ååå, må allt gå bra. Älskar mina barn såååååå!



Mov gieries niejte! Eatsam mov maanah!

måndag 7 juni 2010

Studentveckan har börjat....

Studenten är igång...å va stolt man får vara. Så fint och det värmer i en mors hjärta och ögonen tåras av glädje. Här för alla som ej var med...


Fammah

söndag 6 juni 2010

Det drar ihop sig...

Nu börjar det dra ihop sig och jag får panik av allt som ska hinnas. Idag har iaf jag och lillpigan (som hon alltid kommer att vara för mig iaf) provpackat (allt får inte plats), shoppat regnkläder, skor och diverse småsaker som plåser, duschkräm och sånt smått...( smått å smått, de spelar ingen roll för mkt pengar blev det ca 2000:- bara idag, pust! hur ska det här gå) Vi har oxå skrivit ner gästlistan och vi tror vi landat på 21 st som tänker komma. I morn ska det hämtas tågbiljetter och sen så far hon...min lilla tjej som nu är så stor. Jag kommer nog att gråta när de åker iväg för 2,5 veckors konfirmation. Oj, oj, oj!

Sen är det ju så att vi ska hinna med en mösspåtagning oxå i morn :-P Har iaf hittat en peng från 1991. Pust! och sen ska det lagas mat, inhandlas saker och förhoppningsvis kommer det en gapta snart så vi kan kolla in passformen på den. Hur jag ska hinna allt vet jag inte riktigt, men jag har som tur är lejt bort lite uppdrag, som bakning m.m.
Mitt i allt detta så har jag satt betyg (i slöjd, samiska och bild) och idag har jag även försökt mig på att måla väder. Alltså inte släppa väder, det skulle vara hur enkelt som hellst. Nej måla olika väder är mitt uppdrag just nu...jag är världssämst på att måla väder. Hur kan jag ha gått med på det? Kan man åberopa sinnesförvirring eller ngt liknande och slingra sig ur uppdraget tro?

Har annars haft besök av fina Jessica med familj. Det har varit det bästa med hela helgen, så gott att se dom och så gott att umgås och prata. Vi måste vara rädd om våra vänner och ta vara på varandra. Därför sket jag i illustrationsjobb i helgen, och det ledde till att jag fick lite eld i baken idag. Men vad kan hända...jo att de skäller ut mig kanske...men då tar jag det! Det viktiga i livet är vår familj och våra vänner. Tyvärr så kommer vi inte alltid på det förän det händer ngt eller så inser vi det för sent. Så helgens har gått i barnen, vänners och solens tecken.
Här nu lite biler från förra årets mösspåtagning...just ja! Jag ska ladda batteriet till kameran och komma ihåg att ta med den i morn...För i morn ska min son ta på sig sin studentmössa...tänk vad tiden går, nu är vi snart inne i studentveckan. Fammah!

fredag 4 juni 2010

Rent hus...

Nu kan ingen skylla på obokade tvättider och tider som inte passar...nu har vi tvättmaskin!!!


Nu kan alla tvätta när dom vill och alla kan tvätta vad dom vill och jag tänker inte tvätta en pinal mer som är ngn annans än mina...(ett tag iaf) jag tänker iaf inte hänga tvätten åt nån annan... Nu kan svettiga barn tvätta sina svettiga kläder direkt när de kommer hem å samtidigt som de duschar själv...Nu får jag ett nytt liv...(man kan alltid drömma). Man kan ju undra hur jag, som är så fattig kan ha råd med det? Men har man en vän som skänker en tvättmaskin helt gratis (t.o.m fraktar den hem) så är det inte illa alls. Nu är det bara en microvågsugn och en TV som saknas så har jag oxå ett hem som alla andra har, alltså med minimistandard ;-) Nu ska jag gå å hänga upp tvätten från min första tvätt. (Ja, ja, nästa gång får de hänga upp den själv)

torsdag 3 juni 2010

För en god sak..

I kväll har jag och jobbet gått ett lopp i Borlänge som heter Blodomloppet, jag och 4000 pers till. 5km så nu är jag trött, så där härligt trött på ett positivt sätt. Det gjorde nog lite till att jag fick ta cykeln fårn jobbet hem efteråt oxå. Känner mig duktit. Gått för både kropp, själ och välgörenhet...sen picknick i gröngräset med mina kollegor...inte fel..mkt trevligt. Nu ska jag sova!

Buerie jijje!

tisdag 1 juni 2010

Sommar!?

Det är visst juni nu...hur gick det till. Jag tänkte när min pojk fråga idag -när det är juni då är det väll sommar? Jo, tänkte jag, men det är ju 1 dag kvar...just nu upptäckte jag att det varit juni hela dan utan att jag vetat det. Det syns dock att det är sommar i mitt ansikte som är rött som rödaste tomat. Det var friluftsdag idag och jag fatta ju inte att det var sommar, så jag smörjde inte in mig. Å solen och sommaren visade sig vara i sitt esse! Så nu är jag bränd..och trött. Så nu ska jag sova.

Lovkänning

Idag bjöd två ensamstående mammor varandra på fika :-) eller det var nog mest Annika som bjöd...vi tänkte att bjuder ingen oss på fika på mors dag så får vi göra det själva ;-)
Det var riktigt ovant att kunna tacka ja till att spontanfika mitt på en vardag...jag hade ett hål i kalendern. Det var så konstigt att jag var tvungen att ringa hem och kolla om jag inte glömt ngt. Detta att vara ledig var så trevligt att det slutade med spontanköpa två strandstolar och en campingstol (allt på rea självklart). Jag har visst tänkt mig lite ledighet och sol i sommar.



Simma lugnt och njut av soliga dagar.