Ok, Ja jag är kvar i Mittådalen, mitt barndomshem och mitt själsliga sinnesrum.De två sista dagarna har jag bara varit. Jag å min kära tjidtjie. Annars så försöker jag suga ur det sista ur sommaren, jag har ju liksom legat i 3 veckor. De sista dagarna har jag iaf vaknat till liv och nyttjat dagarna till fullo. Marknad med mina barn, besökt en kär vän som bjöd hem mig på kex, ost å vin kväll, det var så trevligt och vi hade så mkt att prata om så jag dröjde mig kvar och gick hem först i morgonsolen kl 5 på morgonen dagen efter. Sen bjöd jag mina älskade ungar på Storsjöyran och vi såg Kent tillsammans med en massa kära nära. Nästan hela Mittådalen var där och det var absolut för Jonas skull. Vi var där alla för din skull...vi skrek, grät och skrattade i en salig blandning. Det känndes otroligt bra att vara där och att få ge detta till de käraste jag har. Vi hitta t.om. sovplats (tack Ana) så vi kunde strosa på stråket på lördagen i sol och värme. Äta ute och samtala med fina människor. Sent på eftermiddagen for jag och min älsta piga mot Mittådalen (de andra for till Falun) och väl framme så möttes vi av middag av käraste tjidtjie och aahka. Söndagen tog jag det bara lugnt fram tills jag skjutsade pigan till bussen för resa mot Sveg. Passade då på att hälsa på hos en annan kär vän med familj och satt där nån timme med kaffe och samtal om livet. Hem till tjidtjie som gjorde en smarrig västerbottensostpaj med vin till. Målade och såg på TV. Idag har jag målat, läst och packat lite, så i morn bär det nog av söderut... Jag drar nog på det för att jag vet att när jag väl är hemma så börjar allvaret igen. Vill nog vara hemma hos min tjidtjie och bli omhändertagen ett tag till...har nog behövt det i sommar, känner nog att jag inte riktigy återhämtat mig än. Men det är väll så livet är, så det är bara att bita ihop och komma igen...
Tack ungar för att ni finns, för att ni är de ni är och att jag får vara delaktig i erat liv
... jag skulle ge er allting ni pekar på...men bara när ni inte hör, vågar jag säga så! Jag kan inte ens gå utan er luft mina lungor....vad vore jag utan era andetag!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar