...så! Nu sitter tjejerna på tåget på väg mot ett av sina största upplevelser i livet. Samisk konfirmation i Nikkaluokta. Usch å fy vad mina barn är stora...hur gick det här till. Känns i hjärtat när man skickar iväg sitt barn och man vet att nästa gång jag ser hon så har hon vuxit med en ny stor erfarenhet i sig på sin väg i livet. Det känns både glädjefyllt och sorgligt på samma gång. Mitt lilla barn, mitt minsta barn, mitt sista barn till konfirmation. Nu är hon å Julia iaf på tåget som tar dem till Arlanda, sen ska de på ett flyg som tar dem till Kiruna å sen är det bil å buss till Nikka. På em är de framme. Ååå, må allt gå bra. Älskar mina barn såååååå!
Mov gieries niejte! Eatsam mov maanah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar