Att var mor måste vara världens otacksammaste jobb. Nu bubblar tålamodet över och jag känner irritationen ta över all sans och reson. Sitter här med en sur dotter som är arg på
mig för att hon har fått en allergisk reaktion och ser ut som hon gjort en läppförstoring...och så är det inte ens min släkt som har bidragit med allergi och astma. Men när jag nämner det får jag ännu mer ilska kastad över mig. Detta samtidigt som jag klivit upp tidigt på min lediga dag för att tvätta så att hon har rena kläder inför helgens friidrottstävlingar, man jobbar extra för att de ska ha pengar till alla aktiviteter, mat, kläder, hälsa och fritidssysslor, man skjutsar hit och dit, kliver upp tidigt som f..n och lagar matlådor, städar, tvättar, påminner, uppmuntrar, går på utvecklingssamtal och föräldramöten, tröstar, fixar mediciner, hämtar, handlar, betalar räkningar, rensar avlopp, syr, pysslar, passar och sätter gränser. Inte undra på att man själv inte orkar hålla sig i form med träning och hälsosam kost, att håret och hela ens uppenbarelse hamnar i förfall, utan man om kvällarna ist rasar utmattad på soffan när man väl kommer hem från jobb och får sätta sig ner en stund innan hem, mat och planeringar ska tas itu med. Innan man är klar med det så har klockan hunnit bli 01.00 och får man då 5 timmars sömn innan allt börjar igen får man vara glad.
Jag vet att detta är mitt eget val men måste bara få kräka ur mig lite för att hämta nya krafter. Allt detta gör man oxå själv utan ett enda handtag eller bidrag från den som ska vara far till ens barn, inte ett enda föräldramöte eller utvecklingssamtal, en enda skjuts, titt på tävlingar, matcher, koll av läxor, hemma vid skjukdom, med till sjukhus, bidrag till all j..kla tvätt, matlagning, fika och matpengar på alla resor till matcher och tävlingar, nätter av vak, nätter av hämtning, oro, tålamod från irriterade tonåringar, samtal med lärare, andra föräldrar och tränare, inte en enda matlåda. Är så himla slutkörd att jag inte ens orkar ta en promenad i försommarsolen för det finns disk att diska, tvätt att tvätta, golv att torka, mat att laga och saker som måste inhandlas till hem och resa för pigan på tävling. Borde så mkt men orkar så lite, om det endå kunde regna så jag kunde med gott samvete lägga mig och sova.
Är det någon som verkligen vet allt man gör, jag tycker alla bara klagar på att de har så mkt att göra och så lite pengar och då är de oftast två som delar på allt jag gör själv samt att de inte ens gör allt jag tycker man ska göra som förälder. Jag tycker att det är min plikt att göra allt jag gör, men är bara så himla trött ibland på att det tar så mkt tid och att jag har så lite ork till annat. Hellst sånna dagar när man bara får sura miner från krävande, oförstående tonåringar, som bara tar en förgiven och som för övrigt är det enda jag har att umgås med...
... å så ska det vara MORS dag i helgen, som bara är ett stort skämt och PR jippo. Vad ska man med den till när det enda som förväntas är att mor själv ska baka nån tårta så det kan firas lite, eller så man får nån unge att vilja va hemma en liten stund iaf. Jag får väll själv städa så det ser lite fint ut, hitta på ngt gott att äta och hitta på nån tevlig aktivitet så man inte känner sig ensam heller...och om de inte har tid ska man bara le och säga
det gör inget jag bryr mig inte, så de inte ska få dåligt samvete heller.
...tur jag redan köpt blommor så jag slipper det iaf. och jag får väll köpa mig fri som jag gjorde idag med matlådan, så jag slipper stå och laga mat åtminstonde.
OK, nog med klag, nu måste jag ner i tvättstugan om kläderna ska hinna torka innan jag ska skjutsa pigan till avresan för friidrotts helg i Nortälje. Puss på er alla duktiga ensamstående mammor där ute. Jag vet att ni gör ett hästjobb.
Nästa gång ni hör av mig är fitt for fight igen, det vet jag...även om ingen lyssnar så har jag iaf fått skriva av mig. Det hjälper alltid...
