Har idag avslutat denna charmfulla, varmhjärtade trilogi som utspelar sig på en liten gård utanför Trondheim. Jag vet egentligen inte varför jag inte kan slita mig från böckerna, men tror det kan vara för att författaren skriver på ett sånt sätt så att man verkligen känner och kan leva sig in varje person ur familjen som böckerna handlar om. Böckerna är varma...men har även en sorts bitter eftersmak...slutet var totalt oväntat och lämnade en förtvivlan och samtidigt ett...
-Ja, precis sådär illa kan livet vara.
När man har vuxit upp i en småbygd så känner man igen brödernas tankar, beteenden och ibland inskränkthet från människor man mött.... Jag låg länge kvar i sängen i morse efter jag läst klart sista boken och kände mig helt tom...både av sorg men oxå av en smula ilska. Är ibland glad över att tagit mig ifrån glesbygdens litenhet och inskränkthet...men saknar oxå värmen mellan människorna, naturen, enkelheten och självklarheten...och precis så är boken man slits mellan glädje och sorg...igenkännande och oförståelse, öppenhet och inskränkthet, godhet och dumhet....man slits mellan olika känslor och kan inte sluta läsa. jag både längtar hem och vill hålla mig därifrån... Tyckte dock bäst om första boken "Berlinerpoplarna", den var underbar.
...men vad ska jag nu läsa på påsklovet???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar