Jag har blivit tom på ord. Känslorna i kroppen tar över så orden uteblir. Jag som alltid brukar ha ngt att säga, ngt att komma med, men nu är alla ord fattiga och så futtiga. Jag känner med hela mitt hjärta, men orden uteblir. Jag önskar jag hade ngt klokt att bidra med, till mina barn, vänner och alla som jag bryr mig om, men jag hittar dem inte, orden är borta, mitt inre är tomt. Men mitt hjärta är fullt av ömhet, kärlek och oro för mina nära och kära, samtidigt som jag själv inte vet hur jag ska kunna fylla min inre tomhet igen. Det känns som om mitt inre är tomt och just nu är det bara kroppen som fortsätter, jag önskar orden kommer tillbaka och att jag kan finna styrka att ge ur mitt inre till de jag älskar. Men just nu är mitt inre ihåligt och det är som att försöka få ur det sista ur ketchupflaskan av krafter till att funka som mor. Men hämtar kraft och vilar i mitt Mittådalen. Min kära mor lagar mat och sköter praktiska saker som att handla, och diska, helt triviala saker som just nu känns som att åka Vasaloppet (som jag tror det känns).
fammah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar