Tårarna slutar aldrig att rinna...

Var med om ngt märkligt förra lördagen...vi slog på TVn och det var precis som den talade direkt till oss som satt där i Mittådalen. Plötsligt dök Caroline (en konfakompis till Jonas) upp och sjöng Håkan Hellström, en av Jonas favoritartister. Som om det inte var nog så sjöng hon självklart en av Jonas favoriter "Ramla". Vi satt där och bara stirrade, betagna av stundens beröring. Direkt efter Carolines framförande så kom lilla fågel blå, och då kunde inte tårarna hejdas...sakta trillade tårar av sorg, allvar, berördhet och orden talade till mig rakt in i hjärtat. Vi satt sen tysta en lång stund och hela rummet och stunden var uppfyllda av Jonas och hans själ, minnen och hans energi. Så saknad, så älskad och så levande... Kom tillbaks...kära fadderson, den här världen var så underbar, vi saknar din energi, din glädje och dina infall. Jag kommer att sakna dina besök, dina skämt och dina tokigheter och jag är ledsen över att jag inte har någon fadderson längre. Livet är inte alltid lätt att förstå eller lätt att tackla. Men är tacksam över att just jag blev adopterad av just dig...det var aldrig besvärligt att hjälpa dig, skjutsa dig, bjuda dig på mat, tjata om läxor eller gå på dina föreställningar...du var jämt så tacksam och glad
...önskar bara jag kunde få chans att finnas för dig igen...

...kom tillbaks, den här världen är så underbar,

lilla fadderson!