En älskad aajja

Ejvin är ju döpt efter sina båda aajja...och igår på begravningen när jag hörde Allans hela namn , Allan Ejvin Andersson, högg det till i mitt hjärta. Det slog mig då igen att min älskade son fick sitt namn genom honom. Innan han föddes var det inte alls givet att han skulle heta Ejvin, (vi trodde ju fakt att han var en flicka) men direkt vi såg vår son så viste vi att det var en Ejvin, han såg ut att vara en Ejvin. Aajja Allans namn lever vidare genom min Ejvin och han lever vidare i sååå många barnbarn, som bär på minnen av sin aajja, som fick uppleva sin aajja och som älskade sin aajja. Han var alltid så snäll mot sina barnbarn och det fick göra vad som hellst (och då menar jag verkligen VAD SOM HELLST) när de var med honom. Han blev alltid så glad när man kom på besök och alla som besökte honom kände sig speciell...ja det gjorde jag oxå. Han välkomnade mig så varmt in i släkten och när jag gifte mig så kom han och viskade i mitt öra (nu får du kalla mig "voepe") Han var stolt över att jag kunde märka renar och kasta lasso och han var glad när han hörde att vår son skulle heta Ejvin. Han var en fin man som fick leva ett långt och bra liv...men oj vad tomt det blir för barnbarnen, barnen och för hans käresta. Jag är glad att jag fick så många år i Storsätern och att jag hann lära känna denna man. Vila nu i frid, spring över vidderna igen och umgås med dina kära bröder som jag vet du saknat.

Allan Ejvin Andersson