torsdag 29 oktober 2009

Livet!

Livet är skört...å jag ska försöka vara tacksam att jag bara har nackspärr å lindrig deprition. Jag har ett underbart liv med underbar familj och fina vänner, ett jobb att gå till, en egenskap att uttrycka mig i konst och beröra andra. Ibland får jag lite panik och blir rädd över att jag har det så bra, att jag har så fina barn och att vi har så bra relation. Blir ibland så rädd över att förlora allt och vet inte ibland hur jag ska tackla det. Den här helgen som nu är i antågande brukar jag bli medveten om livets skörhet, det beror på många saker har jag kommti på (man har tid med många tankar när man sitter sjuk, ensam och overksam). Det är just den helg när man ska tänka lite extra på dom som inte finns i livet, mina barn är oftast borta eftersom det är höstlov,så jag är nästan alltid ensam den här helgen, och det var den här helgen för nu 10 år sedan som mitt liv fick en drastisk vändning och min tillvaro i kärnfamilj och som fru fick ett uppslitande slut, när marken under mig försvann och jag trodde att livet tog slut. Jag repade mig sakta men säkert och har idag ett rikt liv med många erfarenheter och många nära. Men just denna helgen blir jag nog påminnd om hur skört allt är och jag får en rädsla som invaderar mitt bröst.

Jag har just fått reda på att en av min sons bästa vänner förlorat sin lillasyster i en olycka, hon var lika gammal som lillpigan, och att min granne i hembyn ligger inne på sjukhus för svininfluensan.

Jag har precis läst klart en otroligt gripande och tänkvärd bok. Den får en att bli tacksam, men ändå rädd för vad som kan hända, ödmjuk över livet och en ny syn på vad som är viktigast i livet. Jag har de så bra,varför klaga över ond rygg. Skriver om boken i eget inlägg.

Älskar er mina älskade ungar,ni är mitt liv, ni är mitt allt och jag önskar er de bästa av livet.

2 kommentarer:

  1. Herre jösses!!
    Är det TIO år sedan vi va i Gbg å slog runt med Labero å betjänten?? Känns ju som om det va i helgen ;)
    fammah på're

    SvaraRadera
  2. :-) Ja de var fakt kul som f...! Tack för det minnet ;-)

    SvaraRadera