söndag 1 november 2009

Har varit i mitt älskade Mittådalen i helgen. Det är min plats för rekreation och energi för kropp och själ. Där finns även mina älskade föräldrar som är mitt skelett och min ryggrad. I Mittådalen finns mina minnen, mina guldställen och den natur som jag känne mig hemma och tillfreds i. Synd bara att det är så långt dit, men finns viljan finns orken, blir bara arg över att bensin är så fruktansvärt dyrt.





Sen har jag fått hålla på med en av de saker som jag gillar mest, och som får mig att totalt glömma bort både tid och rum. Hos Malin har jag nu fått en lite plats för att utöva denna för mig så viktiga syssla. Trivs så bra hos henne och i hennes nya fina ateljé. Blev några vägglyktor och lite kakel i helgen.



Vi har hunnit med att fira vår älskade tjidtjie oxå. Hon fyller 60 år på tisdag. Fast det riktiga firandet blir i Falun i början på december...det blir show, god mat och överraskning, och eftersom hon läser denna blogg så får även ni andra läsare vänta med att se vad som händer framöver. Men jag hoppas hon blir glad och att hon förstår kärleken bakom presenten och hade jag haft råd(och jag vet att jag kan tala för åabpa oxå) så hade jag vilja ge henne hela världen, hon har gett oss SÅ mkt och jag vet att jag inte på något vis kan återgällda det. Fast jag förstår mer och mer av hur det är att vara mor, man vill barnen allt och vill hjälpa dom med allt man kan och väntar sig så lite tillbaka, det enda man vill är att få deras glädje och värme tillbaka. Min mor är inte de stora ordens och gesernas mästare, så det är svårt att tolka henne många gånger, men jag tror att hon blir glad av att bara få umgås med oss en par dagar utan att behöva ordna ngt själv. Så det vill vi ge henne, dagar av familjekärlek och kvalitetstid. Det sägs att kvalite är vikitgare än kvantitet. Hoppas å tror på de orden.


Vår käre far var med och förgyllde helgen med god mat som alltid. Önskar vi bodde närmare... men vem vet...nån gång kanske.

Skulle vilja stanna några dagar i familjegemenskap...nu sitter jag här och gruvar mig för en ny period av slit och släp,ensamhet och ansvar. Bara jag kommer in i de igen så blir de bra, fast just nu sitter jag bara och gruvar mig. Tur att jag har en sån fin och förstående familj. En dag till ... sen är iaf 2 av mina barn hemma igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar