Namnförslag

Nu behöver jag HJÄLP! Jag har länge tänkt att skaffa mig en hemsida och nu är jag på G, men körde fast direkt vid första raden där man skulle fylla i namnet på hemsidan. Detta är ju liksom första försök till ett företagsnamn. Har ju nöjt mig med mitt namn och det är ju inget fel, men skulle ju vara kul att ha ett bra namn på min hemsida. Hjälp mig nu ni som läser min blogg. Bästa namnförslag belönas med ett pris skapat av....konstnären själv...alltså mig.

Så skynda och ge förslag... jag behöver er HJÄLP just nu.

Konstnärshelg

Idag är det skapande på hög nivå...det är glas, ljuslyktor, ramar, stenar, porslin och keramik över hela lägenheten och på golvet i vardagsrummer ligger systersonen och tecknar för han har oxå kommit på att han ska sälja teckningar på Lopme Naestie. Han har fakt frågat om han kan få dela bord med mig... så dealet just nu är att han ska hjälpa mig att stå och sälja mot att han får ha några teckningar med mig. Å så ska jag säga, om han inte är där (för han måste ju gå och träna inför lassokastningen ibland) att det är han som tecknat och inte jag. Bra deal tycker jag. Å det bästa, att jag haft en konstnärskompis hela dan...han har varit här snart 5 timmar...snacka om tålamod...å det har vi tillsammans konstaterat att man behöver ha om man ska vara konstnär.

OS-feber

Förutom OS, så har jag även en annan hobby för tillfället. När det är OS så gäller det att ha en hobby som går att förena med TV tittande, och då är stickning, virkning och flätning att rekomendera. (inte vad jag borde hålla på med , men så typiskt mig att komma på nya arbeten när jag redan är överhopad med jobb)

Just nu är det iaf Amigurumi som är på modet i min soffa. Som slöjdlärare kan man ju inte allt, men när eleverna kommer på arbeten så gäller det att ligga steget före iaf, så nu har jag börjat bygga en samling provexempel för kommande slöjdundervisning...och så passar det så bra just nu när man hellst bara vill sitta i soffan och kolla på OS...såååå....föra att inte känna mig så lat och oduktig så jobbar jag på med allster till skolan och slöjden. Har klarat mig igenom, lätt och medel nu...håller på med utmaning, men det blev för mkt när sveriges längdkillar körde mot guld och brons, wow vilka killar...tror att för mig och virkningen får det bli nya tag i morgon ;-)

Frisk???

Trodde jag var frisk och gav mig iväg på jobb i morse...borde ha lyssnat på signalerna och inte varit så himla duktig när jag höll på att falla i köket av yrsel när jag skulle stressa iväg. Men, nej då. Inte förän jag satt i soffan på jobbet och allt bara kändes som i en bubbla, och jag kände kallsvetten komma och kroppen bli fuktig så insåg jag att det nog inte var så himla bra som jag försökt intala mig. Som tur är har jag världens bästa arbetskompisar som på skarpen sa till mig att genast fara hem. Nu har jag legat hela dan, tillsammans med pigan som oxå kom hem efter att hennes mattelärare kört hem henne. Känner mig fortfarande yr så fort jag reser mig upp och vet inte hur jag ska få bukt med det här...fast det är kanske bara tid och vila som krävs.

Vad är det med oss människor i dagen samhälle som ska vara så himla duktiga att vi äventyrar vår egen hälsa. Vad tror vi ska hända om vi är hemma och är sjuk egentligen? Att vi ska få sparken, mindre uppskattning eller att de ska upptäcka att de klarar sig alldeles utmärkt utan oss att de ska upptäcka att vi inte är så himla viktiga som vi vill vara eller att ingen ens ska märka att vi är borta att ingen ska sakna oss eller att vi inte ens behövs. Är det så samhället är uppbyggt att vi inte ska ha utrymme för sjukdomar och att vi ska vara nån sorts ofelbar supermänniska. Är det kanske därför samhället vill att vi ska trycka i oss vacciner av alla de slag så att vi blir som robbotar som bara kan mata på dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. När t.o.m en 15 åring säger att hon inte har tid att vara sjuk...ja då tror jag att vi är på väg åt fel håll...och kanske det är just därför vi blir sjuk? För att vi inte har tid att lata oss, att bara va och vila vår kropp och själ och vårda oss själva och varandra. Nej är vi ledig ska vi umgås, städa, träna, odla vår hobby, resa, vara kreativa och vårda familj och vänner... eller??? Behöver vi va så himla duktiga??? Tycker ingen om oss annars, duger jag inte om jag inte är bäst? och kan man va bäst på allt? Idag är jag iaf sämt...men bäst på att ligga i soffan och just nu är jag så matt så jag orkar inte bry mig. Å vem behöver bry sig när man kan titta på OS, där finns det ju så många som är bäst på just de dom är bäst på och som säkert inte är bra på sånt jag är bäst på.
Nu måste jag vila igen...

Jag lever...

Efter 2,5 dygns dödskänning är jag påväg tillbaka till livet...det känns dock som jag varit borta från livet minst 1 vecka och jag ångrar djupt att jag förra veckan sa att jag nästan aldrig brukar bli magsjuk...och att jag iaf har svårt att spy. Det hade jag verkligen inte häromnatten...tror jag spydde för alla år som jag inte spytt förut. och inte nog med det...utan hela familjen + inneboende praoelev samma natt hela natten...är helt slut och har ont i varenda muskel i hela kroppen, det känns som jag just blivit överkörd av en hel karavan av långtradare med timmersläp. Ett tag trodde jag att vi råkat ut för matförgiftning...men det var nog vinterkräksjukan (tror jag). Nu är vi på benen igen iaf, men fy så utelämnad och ensam man känner sig när man har magsjuka, fast ska man änså bli sjuk så bli det i sällskap, då kan man lida ihop och tycka synd om varann.

Ädlaste valör

DM...friidrott...pers....medalj...guld...

=

Stolt tjidtjie

Vaejkeles niejte !

Överaskning.

Tänk vad det är underligt att jämt när jag känner mig lite nere och mitt självförtroende lågt, så händer ngt som får mig att lyfta och känna glädje. Vad? Kan inte säga det än...men jag hoppas detta är ngt som kommer att synas i framtiden...

Fammah

Hero ;-)

Ja de här var ju inte illa...äntligen får man ut ngt av att man är ordentlig och betalar för sig.
Hero??? kanske de!

Fortsätt simma...

Ibland kan jag fundera över min sons kommentar över mitt val av yrke...


-Hur tänkte du?


Aldrig ledig, halvdan lön, förstörd röst, hörselskador och stökiga elever. Ja det är då för väl att man har bra kollegor, jullov, påsklov och sommarlov!?! Just nu är allt kaos och arbetsveckan är enorm med arbeten fram till småtimmarna varje dag. Jobbar mellan 10-12 timmar varje dag och inte får man kompensation för övertid eller extra lön för mödan... Ja ja, nu har jag fått gnälla av mig lite...är det nån som förstår att jag har haft en usel dag idag, med gråten och andan i halsen har jag knappt fått allt att gå ihop idag...men nu är den snart slut...ska bara...





Säger som Doris -Fortsätt simma...fortsätt simma...

Inredning & Grattis Marie

Har hunnit med lite annat i helgen oxå, bl.a fått upp en bild jag tagit för några år sen och inte vetat vart jag ska ha (hade den till en utställning). Men nu har jag gjort rotation på möbler, tavlor och inredning i vardagsrummet och så fanns platsen. Så nu är de lite nytt igen pigan!!! Ingen annan än jag har sett det än eftersom jag haft hela lägenheten för mig själv i helgen :-) Då hinner man en hel del fakt. En hel del onödigt, men va kul de är att få lite nytt i tillvaron. Så jag har inte fått några kommentarer alls än, blir kul att se vad de tycker när de kommer hem resten av familjen. Resultatet av mitt foto ses nedan iaf.

Jag vill passa på att grattulera min "jijmie" Marie oxå som fyller 50 år idag.

Jag har tjuvlånat bilden från hennes jobbsida.

Hon är nog världens roligaste person att umgås med, hon utstrålar alltid glädje och jag blir alltid glad när jag får umgås med denna underbara kvinna. Hade önska att jag kunnat umgås mer med henne. Hon har betytt otroligt mkt för mig, mer än hon själv vet och mer än någon kan förstå. Hon fanns i mitt liv mitt i ungdomens medelålder mellan 16-18 och jag såg otroligt mkt upp till henne. Hon var en bra förebild och jag var så otroligt glad när jag fick vara med henne, låna kläder, bara vara där, fika, följa med på friskis och svettis eller på nån nattklubb.

STORT GRATTIS, jag älskar min jijmie, hon är världens bästa!

Hockeymoster

Idag var de hockey som var på schemat... vilken kille...tur att man har syskonbarn så man får fortsätta att gå på matcher, uppvisningar och dyligt ett tag till. När man har tonåringar så blir det inte så mkt sånt. Det som man trodde att man skulle vara så glad för att det var över har man börjat sakna lite...det är lustigt, men det är verkligen så att man inte saknar kon förns det är tomt i båset (eller vad det nu heter) Det var iaf kul att sitta på läktaren och heja! Å vilken kille sen, pojken var målvakt första halvan av matchen (samt ett inhopp på slutet, när den andre målvakten blivit skadad). Å vilket spel...han storspelade och när man hör en röst från läktaren lite snett bakom "Falun har en riktigt bra målvakt" ja då sträcker man på sig lite och har lust att vända sig om och säga "japp, det är min systerson de !" Synd nog förlorade dom, men vem bryr sig...inte då jag iaf.

Middagen med tjejerna!

För att pigan i Frankfrut inte ska känna sig utanför... här! middag med jullan å lillpigan ;-)

Hon ringde från Frankfurt trots att hon var sjuk för att tala om att hon levde...tack för det! men oxå för att hon var lite nyfiken på tjejernas påhitt igår. Så nu har jag direktlänkat till platsen för händelsen och fotografen av den trevliga tillställningen.

Annars har jag nu möblerat om i vardagsrummet och sen sett den vackar filmen "shall we dance". Japp! Jag grät...blir bara blödigare å blödigare, kan de bli värre eller går det så överstyr att jag slutar helt snart...fast det är ok att gråta lite när man inte gråter av olycka...är glad att de tiderna är över och hoppas jag får fortsätta vara lycklig ett bra tag till. Drömde i natt att jag var förälskad...bra att bli påmind om hur det kändes...men ack så jobbigt... tror jag håller mig till kärlek på film ett bra tag till. Så jag låser in mig själv här ett tag till så risken att bli överumplad blir minimerad.

Föresten så älskar jag min radio!

Nu ska jag lägga mig så jag orkar va hockeymoster i morn...

...Over and out! Fammah

Lugn dag!

Dagen idag har varit lugn, men har hunnit en hel del samtidigt som jag tagit det lugnt. Det kanske blir så när man kliver upp tidigt. Kanske inte det bästa sättet att fira Samiska nationaldagen på... men har läst lite i häftet jag håller på att illustrera, så lite samiska har jag iaf fått i mig. Sen har jag faktiskt försökt få med mig något sällskap ut på nationaldagsfirande...men nu har jag kontaktat alla vänner jag har här i Falun (3 st) och alla var upptagna i andra planer, åabpa sjuk och barnen borta...så jag får fira för mig själv i kväll. Tur jag var på en så trevlig tillställning igår så jag får leva på det ;-)

Tänkte på vad lite som behövs för att pigga upp tillvaron och vardagen en smula. Den här veckan har jag piggat upp mitt tråkiga hem lite....det har blivit en ny matta i hallen, så den ser jag varenda gång jag ska ta mig från ett rum till ett annat och direkt när jag kommer hem innanför dörren. Mkt uppiggande och upplyftande.

Sen har jag köpt en ny radio till köket..och musik är väll det mest rofyllda och uppiggande man kan ha. Det var oxå på tiden då den gamla var en jultidningsgåva till nån av barnen för många många år sedan. Volymknappen funkade bara om man slog på den och sedan vred väldigt försiktigt...ibland var den på högsta volym fast knappen var nedskrivad i botten...och ljudet var ....ja hemskt helt enkelt.

Så nu springer jag över min nya matta mellan TV-rummet och köket och diggar musik samtidigt som jag diskar eller sorterar tvätt. Tänk va lite som kan göra så mkt.

Grattis alla på samedagen...Laahkoe biejjine & fammah !

Morgonpigg!?

VAD gör jag uppe så här tidigt en lördagsmorgon??? Ja de kan man verkligen undra, eftersom jag verkligen är en kvällsmänniska. På helgerna sover jag långt in på förmiddagarna om jag har möjlighet...så varför denna helomvändning!?
Men det än nog bara tillfälligt...om någon timme får jag nog en sömnattack och somnar en stund för att ta igen de förlorade morgontimmarnas sömn. Nu är det så att jag hjälpt iväg mina barn som just gett sig av mot norra Dalarna och ska hjälpa sin far med lite jobb i renköttsbranchen. Sååå, nu är jag utan bil igen och jag har hunnit bli pigg på cupen, men jag sja utnyttja tillfället och jobba lite nu på moronkvisten...jag har ju som sagt inte gjort mina illustrationstimmar och om nån timme så är jag väll trött igen.

Just ja... gårdagens middag var en succe...tjejerna hade lagat en otroligt underbar trerättersmidag och sällskapet och kvällen var jättetrevlig...jag och pigan gick hemåt förs vid 12 tiden :-) Sen rasa vi i säng... Fammah

Fredagsmys!

I kväll är jag bortbjuden på middag...hör inte till vanligheterna så det ska bli kul!
Det är min älskade lillpiga och hennes Jullan som bjudit hem mig till en trerättersmiddag. Är spänd och lite pirrig faktiskt...illa...är det så sällan som jag går bort så jag håller på att bli folkskygg...hm det kanske det lillpigan började se tendens till så hon kände att hon måste råda bot för det. tack och lov för omtänksamma barn <3 Nu ger jag mig av :-)

Fammah

Varför framhäva sig offentligt?

Man kan undra varför så många nuförtiden lägger ut på nätet i bloggar och FB. Att man inte duger i dagens samhälle om man inte både jobbar, är en duktig, tålmodig och lyssnande mor, inreder sitt hem, sköter och tränar sin kropp samt är en utomordentlig kock samtidigt som man håller kontakt med all släkt och vänner...både gamla och nya, hellst ska man ha någon egen speciell hobby oxå och vara hipp nog att hinna följa modet både närdet gäller smink, kläder och inredning, sen bör man ha ett intressant och givande jobb oxå som ger både tillfredsställelse, välfärd och berömmelse...och för att få till allt detta under en å samma dag, hellst varje dag så tror jag att folk måste visa att de är intressanta nog att vara kvar som vän på FB eller öka sina läsare på bloggar.

Sen så måste jag erkänna att när man sitter där vid dagens slut, helt utpumpad och undrar vad man åstakommit egentligen under dagen, så kanske det behövs en summering av dagen när man sätter sig i sin slitna hemtama soffa. Då kan man ändå se att man fakt hunnit med ganska mycket. Det är kanske så att vi måste räkna upp alla dagens aktiviteter för att inte känna oss värdelösa för att vi inte han att träna, eller tappade tålamodet på ett barn, vi kanske var en otillräcklig kollega på jobbet eller bara somnade i soffan efter en lång dag och våra vännerna han vi inte ringa idag heller utandet blev som vanligt bara ett kort mail eller en tummen upp på FB...ja då kan det vara en tröst att se att listan blir lång och att vi är goda medborgare i dagens i-lands samhälle.

Jag erkänner att jag själv ibland behöver summera dagen för att känna att det är mer än tillräckligt...men måste jag göra det offentligt...vart tog den gamla hederliga dagboken vägen? Vart tog den tid vägen då ens tankar var privata och det räckte med att få mitt egna godkännande??? Räcker det för mig??? kan jag klappa mig själv på axeln och säga till mig själv att jag varit duktig idag eller måste jag tala om för alla att jag klev upp kl.6 för att hinna.... Jag behåller nog det för mig själv idag. Jag har varit duktig och om jag inte säger ngt alls så tror nog alla att jag är så upptagen att jag inte ens hinner skriva ett inlägg ;-) Det var iaf en god gammal vän som tog sig tid att ringa mig idag...så gott för själen...och så gott att sitta ner en stund och få lyssna och uttrycka tankar och inte bara skriva ner vad man gör. Det duger att bara vara en god människa med goda tankar.

Det är vem man är och inte vad man gör som betyder ngt i längden.
Fammah!